Glada Willeminnen från Hovet

Publicerad: 23/2 av Presstjänst

På söndag spelar herrlaget mot AIK på Hovet. Där har många av våra killar spelat flera matcher om året ända sedan 1960, både i Brynäsdräkten och i olika landslag. En av dem var Wille Löfqvist, och han hade ett speciellt förhållande till Stockholmspubliken. Särskilt AIK:s hejaklack.

I boken Den glade grubblaren berättar jag om flera färgstarka möten mellan Wille och publiken på Hovet, och här är ett utdrag:

”Skulle då AIK kunna sätta stopp för Brynäs segerrad? Mer än 10 000 åskådare var på plats, och ståplatsläktaren var fullpackad som alltid när Brynäs var i stan. Och ritualen när bortalaget åkte in var densamma som den varit sedan William Löfqvist spelade sin första match där. Publiken buade och busvisslade, Wille åkte fram så nära läktaren som möjligt, visade finger och slängde käft med de som stod närmast.

AIK-klacken buade då naturligtvis ännu intensivare, men de hade inte en chans att få sista ordet. Det hade nästan ingen mot Wille, som använde detta lilla krig som extra uppladdning inför matchen.”

Man skulle kunna tro att AIK-fansen verkligen hatade Wille, men man kan nog snarare kalla det hatkärlek. När han gick bort 2016 var det till och med några som hörde av sig till hustrun Berith i Strömsbro och berättade hur mycket de beundrade och uppskattade honom för att han alltid gjorde matcherna till en upplevelse som överträffade det mesta.

Det var nu inte bara AIK:arna som gillade Willes uppvisningar på Hovet. Här är ett annat utdrag ur boken:

”Ja, Wille var verkligen outstanding denna säsong, och i 16:e omgången hände något som verkligen bekräftade det.

Brynäs spelade borta mot Djurgården, gjorde 1–0 i första perioden och kontrade in ytterligare tre mål när djurgårdarna i sista perioden tryckte på med allt de hade utan att lyckas få in pucken bakom Wille.

9 505 åskådare hade betalat entré, de flesta naturligtvis i förhoppning att få se Djurgården ta två poäng och närma sig en slutspelsplats. Men det fanns ändå en hyggligt stor klick Brynäsanhängare på ståplats, och för varje räddning skanderade de ”Wille, Wille, Wille”, allt ivrigare ju närmare slutsignalen matchuret tickade ner.

Nu var ju William Löfqvist också landslagsmålvakt och därmed alla svenskars idol då och då. Han var dessutom välkänd och omtyckt i hela landet för sin glada utstrålning och roliga kommentarer både i radio och TV, så i slutminuterna när alla insåg att matchen var avgjord föll allt fler in i talkören. Till slut var så gott som hela Hovet med och hyllade Brynäsmålvakten. Över 9 000 personer klappade händer och ropade ”Wille, Wille, Wille”.

Det har nog aldrig hänt, varken förr eller senare, att en spelare i ett bortalag fått en sån hyllning i en Stockholmsarena.

/ Ulf Kriström 

Publicerad i samarbete med Brynäs IF